Jag minns tillbaka...
Alfta Kyrka, 27 december 2009. På scen stod Nina Söderquist. Fina Nina, som hade fixat gratis biljetter och allt till mig och Anna-Karin. Hon inleder konserten med The first noel och visar på en gång hur fantastiskt grym hon är! Hon fortsatte med flera låtar, där ibland Ave Maria, Välkommen Hem, I will find my way to Betlehem och avslutade med Happy Xmas (War is over). Men den absolut bästa låten som hon sjöng på hela konserten, det var den enda egna sången; Hard to say I'm sorry. Sen konserten var har den låten nu en speciell plats i hjärtat...
Varför? Jo, innan Nina sjöng låten började hon prata om att hon hade jobbat i många år som artist, och att hon på senare år hade börjat få lite fans. "Och det finns en person som kommer på nästan allt jag gör, när vi repade Stjärnklart så väntade i 7 timmar bara för att få säga hej. Tokfrans! Men han är helt fantastisk och underbar. Micke heter han och sitter där *pekar* Jag är så oerhört glad över att du kunde komma, och som tack för allt tänkte jag tillägna nästa låt till dig". Då höll jag seriöst på att fälla ett antal tårar, hon är så himla fin Nina! ♥ Och så sjöng hon då Hard to say I'm sorry till MIG! Under hela låten höll jag mest på att smälta sönder, blev så himla rörd!
Efteråt så ställde vi oss och väntade på Nina, medans hon pratade med några andra. Hade flera på kö, och som egentligen stod före oss. Fast Nina valde att gå fram till oss på en gång! En underbar kram och så massa fantastiskt prat, skratt och så självklart lite bilder. För övrigt fick jag inte åka till Kosovo när hon skulle vara fältartist där... Haha! Efter ytterligare lite prat, så kramades vi återigen innan hon gick vidare.
Finaste Nina Söderquist ♥
Kläderna hon hade på sig i mellon förra året passade hennes verkligen inteo ch låten hon sjöng var den sämsta låt man nånin hört typ. den var as dålig.... typ lika dålig som marie serneholts disconnected
